Tiden går fortare än jag

Förra söndagen satt jag och Madde i bilen på väg hem från gymmet. Madde tar upp sin telefon, och börjar redogöra för hur många dagar det är kvar tills diverse händelser; 18årsdagen, Studenten, "Gå-till-systemet"dagen, sommarlov etc etc. Vet inte om jag skall skratta eller gråta, när de flesta datum är om "500 dagar, 22 timmar och 34 sekunder" mer eller mindre exakt, saknas bara tiondelarna på sekunderna där. 

Tiden går så oerhört fort och ibland så tar den betydligt större steg än vad jag gör, så jag hinner inte ifatt. Tiden är tung också, så det blir stora gropar i snön efter skosulorna. Hålen är så djupa att jag får fira mig ner till bottnen, för att sedan klättra mig upp på andra sidan. Eller gå runt fotspåret, som är så brett så flera minuter hinner gå förbi innan jag kommit runt. Och när jag väl har kommit runt, så har Tiden ett stort försprång. Den har ett handicap, trots att alla vet att den vinner i slutändan. Kanske hinner jag ikapp om jag börjar springa, låter verkligheten flyga förbi utan att sätta några mentala spår eller minnen. Men jag vet inte ..det sägs att tiden går fortare desto längre livet fortskrider, så det kanske inte är dags att börja springa än. Så bra kondis har jag inte..