Stressen är alltid bakom hörnet

Tänkte bara skriva av mig lite så jag får gjort det, ligger och gnager på mig dagligen och ibland är det skönt och bara vara en klagokärring som gnäller över allt och ingenting!

Tror varje tonåring håller med mig, och framför allt de med ett dagligt fritidsintresse.
Jag har skolan, hästen och dessutom är jag konfirmandledare. Och ibland går det bara inte ihop! Det blir verkligen exrtemt stressigt och det kan stundtals kännas som om man vill bryta ihop och skita i allt...
Är man dessutom som jag och har extremt höga krav på sig själv så blir det ju inte bättre direkt. I stället för att faktiskt få gjort något sitter man och oroar sig för att man inte kommer hinna, fattar inte uppgiften eller över något annat.
Kan inte komma ihåg när jag senast hade en sovmorgon faktiskt. Att få kuna sova hur länge man vill på helgerna existerar inte i min värld. Och när jag väl har en ledig dag så är jag stressad för att jag inte gör någonting; skolarbete eller något annat...


Är det någon som läser och känner att de har samma problem? Att vardagen inte riktigt går ihop? Eller att man är stressad? Please tell me, vill höra att jag Inte är ensam!!

Precis som synvillan blir hjärnan lite rörig imellanåt...