Kanske är jag bara lat

Sitter på Torget i skolan, ett ställe där elever samlas för att plugga, softa eller bara hänga. Vi har en sällsynt håltimma denna torsdagseftermiddag eftersom mentorstiden vi skulle haft blev inställd. En hel timme att göra något vettigt på, tänker jag! Jo men tjena. Trots att man VET att det ligger arbeten och väntar som man BORDE ta tag i, så hamnar man på sociala medier, youtube eller någon annan hemsida som ABSOLUT har med mitt arbete om kvinnors rätt att bära Burka att göra.. Eller inte. 

Hur kommer det sig att det alltid slutar såhär? Jag tror att människan är lat till naturen. Naturligtvis finns det en del som vid minsta lediga tid gör det de måste för att röja eventuella arbeten ur vägen. De som startar upp ett projekt och fullföljer det så snabbt som möjligt för att få ett resultat värt att presentera. Och det finns sådana som mig, som börjar på uppgiften i tid, skriver en del men slutför den inte. Sen får jag ändå sitta kvällen innan inlämningen för att skriva klart. LATHET I say. 

Dock är det inte säker att resultatet kommer bli dåligt bara för att du börjar med det i sista minuten. En del människor jobbar bäst under press, och MÅSTE helt enkelt få fram ett godtagbart material på en kort tid -som dessutom blir bra. Är det också lathet? Eller är det bara en medvetenhet om sina egna tillvägagångssätt som man vet fungerar? Ballansen är hårfin!

Så jag kanske inte är lat ändå. Kanske jobbar jag bara bäst under press. Så jag väntar nog ändå med att skriva klart uppgiften. Just nu orkar jag inte...