Riots of London a total mess...

Gå in på länken och titta på musikvideon. Åtminstone hos mig väcker den känslor och tankar.
http://www.youtube.com/watch?v=SA8v3B1SxR0&ob=av2e

När jag gick hem från skolan idag så lyssnade jag på Green Day's "jesus of suburbia".
 Jag tolkar den som att den handlar om de ungdomar i världen som på något sätt inte riktigt passar in i resten av samhället, de som -antagligen, ofrivilligt hamnar i slummen av någon eller några anledningar men försöker göra det bästa av situationen. Sen kan man ju diskutera om det som de gör är det bästa, men det är inte det jag vill få sagt.
 Ni som går i PN/Vinga var med på Jays AP idag. Han berättade om 'the riots of London' där ungomar i stort sätt min ålder vandaliserar brutalt genom att tända eld på bilar och hus, attackera polismän, slå sönder saker, göra inbrott. You name it. Och när man lyssnar på texten till 'jesus of suburbia'

"And there's nothing wrong with me
This is how I'm supposed to be
In a land of make believe
That don't believe in me"

"City of the dead
At the end of another lost highway
Signs misleading to nowhere
City of the damned
Lost children with dirty faces today
No one really seems to care "

"I lost my faith to this This town that don't exist
So I run I run away
To the light of masochist
And I leave behind This hurricane of fucking lies
And I walked this line A million and one fucking times
But not this time "

...så stämmer det rätt bra in. På något jävla vänster så känns det i alla fall som om jag förstår dem lite bättre när jag hör låten. Jag stödjer det inte, det är helt jävla brutalt, idiotiskt och fullständigt onödigt -men vem har sagt att det måste vara personens fel från början? 
Dock är detta som hänt rent förjävligt på ren svenska. Polisen stänger av en del gator så att människor som bor på de gatorna inte får lov att gå hem, butiker invanderas, bilar brinner, polishästar KAOS! Detta är Tottenham, en dle av London som Jag besökte i Maj. Det såg Inte ut såhär då. Kolla på videoklippet...




Vad jag vill ha sagt är att alla har ett gott hjärta egentligen, men ibland hamnar vi på fel väg och faller för diverse grupptryck, dåliga vanor eller kanske hamnar vi helt enkelt i fel sällskap. Alla har något gott i sig, men vi väljer kanske inte alltid att framhäva detta?
Men man kan alltid ändra på sig själv bara man vill!

Var bara  tvungen att skriva av mig lite, kommentera gärna om du har en annan åsikt eller om du håller med!