Getting the thumb out of my butt..?

Godkväll!
Sitter och försöker få tummen ur röven. Har nämligen ett otroligt jobbigt matteprov i morgon som jag måste ålugga till. Är dock så in i bänken trött.. Har varit en sådan dag idag, vaknade av att pappa väckte mig halv åtta (!) eftersom batteriet på telefonen gav upp under natten, jag älskar inte min mobil. Stressad som tusan... Ingen bra start på dagen!
Genomled i allafall denna Torsdag med nöd och näppe, och hade gärna gått och lagt mig för att sova och gärna inte vaknat igen. I allafall inte på ett tag...

Jag bestämde mig tydligen omedvetet för att ligga utslagen med någon slags influensa-historia för ett par veckor sedan.. En vääälidgt dålig ide. Missade JÄTTEMYCKET i skolan som jag får ta igen nu. YES underbart. Älskar det. Ja. Jag tycker synd om mig själv..

Från A till B på två röda

Jag har inte sagt så mycket senaste tio minuterna. Inte du heller. Ett leende och vi konstaterar att ja -maten smakade gott. Jag berömmer dig för maten och frågar; är du klar? Sedan tar jag din tallrik och går bort för att diska. TIO minuter. Mer än så tog det inte att äta upp den där middagen. Och det hsr blivit en standard för många svenskar. Det skall gå fort att äta, sedan spelar smaken inte så stor roll. Det smakar okej, jag äter upp snabbt och sedan kan jag göra något annat som känns vettigare. För visst är det så- allt som jag gör skall gå fort, det är ett samhälle i den omedvetna stressens tecken!

När jag kommer hem från plugget på eftermiddagen är jag trött, hungrig och kanske också medvetandes om att jag kommer att behöva göra ytterligare saker innan jag somnar i kväll. Jag tänker naturligtvis på studier. Jag vet att det är något som jag dras med var dag. Och när jag då kommer hem ställer ju jag naturligtvis mig inte och lagar mat, och det gör inte någon annan i huset heller. Jag äter något snabbt; en macka, en färdigrätt, gårdagens rester. ALLT som inte tar TID, det skall gå fort att göra och ännu fortare att äta.
Från att ha lagat mat i snitt 2 h per dag, är nu medelsvensken nere i 14 minuter per dag. Och man beräknar att tiden skall minska med ytterligare 9 minuter fram tills 2030! För det är ju så, vi gör mer nu än vad vi gjorde förr. Vi har fler fritidsaktiviteter, vi vill pressa in fler timmar på dygnet än vad som finns tillgängligt. Vi vill vara på fler ställen samtidigt. Vi lever i en omedveten stress...

Ibland kommer någon fram till mig, och säger att de sett mig på stan dagen innan. De ropade på mig och försökte få kontakt. Men jag bara gick. Det handlar inte om arrogans eller ignorrans, utan att jag vill ta mig från A till B på kortast möjliga tid. Jag bara går, fort och med målet i sikte. Då kan ingen hindra mig, minsta lilla störningsmoment gör att jag tappar tid. TID. Hur hamnade jag där? Hmm.. jag vet inte. Nått att tänka på.

Nej, nu skall jag gå och kasta i mig nått ätbart, måste hinna skriva lite på ett argumenterande tal i svenskan innan jag somnar. Ciao!