Det är väl inget fel i det. Härligt att ni verkar ha det så bra (eller åtminstone vill att jag skall tro ni har det bra) och bloggen i sig blir till ett utlopp för "den andra sidan" av den grådaskiga, regniga höstvardagen. Det ÄR mycket roligare att läsa om din kvarg med bär på än dina vardagliga suckar över hur livet aldrig kommer med några överraskningar. Kvargen och det hutlöst överanvända citatet du nyss lade upp lyser upp även min måndagsmorgon. Trots detta känns det så tomt, varför?
Media, internet och bloggarna, ger oss en skev verklighetsuppfattning. Hur mycket du än vill så kommer du alltid sakna något, alltid sträva efter saker du inte har. Vilja leva bättre, nyttigare, glamorösare, bli social, äta den där nyttiga kvargfrullen varenda jäkla morgon. Träna, bli bekräftad, gå ut och dricka, bli nykter (hör i hop med träningen), vara med dina föräldrar, flytta hemifrån och lära dig hur man snyggast kletar på flest lager smink som man sen matchar med skor och kläder i rätt nyans av beige.
Hur mycket vi än strävar efter att bli någon vi aldrig kommer att bli, så lär vi aldrig bli mycket lyckligare. Kanske för stunden och matbilden du lade upp på den kolhydratsfria, fettsnåla avokadoröran såg ju faktiskt rätt god ut.
Summa summarum? Läs bloggarna, njut av matbilderna och köp kvarg. Posta det bara inte på din egen blogg och läs allt du kommer över med en nypa salt. Jag slår vad om att de flesta som ser ack så glamorösa ut på nätet lever ett nästan identiskt Svenssonliv precis som ditt.
Det handlar bara om hur vi vill att andra skall uppfatta oss.
