Julmys och lucia

Kom hem rätt så sent i måndags kväll så valde att ta ledigt igår också, lucia. Vaknade vid 9 (eller rättare sagt trodde jag skulle vakna då, men egentligen hade klockan redan blivit 10. Telefonen ändrar tydligen inte tiden själv och var fortfarande fast i Londontid. Besvikenheten när man inser det..)

Åt frukost med en sjuk pappa som var hemma från jobbet. Passade även på att slå in lite julklappar. Värmde glöggen och hällde upp lite julmust. Julkänslan började sakta infinna sig ❤

Mathias jobbade så när klockan närmade sig slutadags på Volvo åkte jag till honom och smygpyntade hans lägenhet. Tände ljus till förbannelse, hängde upp ljusslingor (2,5 £ på Primark. Jävla bra!) och monterade ihop en minigran/bordsgran med minigrankulor. Så sött!! 😍 Matte köpte med sig Thai och sen tillbringade vi eftermiddagen och kvällen med att bygga pepparkakshus. Första gången för min del faktiskt. Blev rätt skevt och fullt med smältlim men förutom det blev vi rätt så nöjda! En väldigt julig dag med andra ord. Mysigt. ❤

Last night of the electrics

Lördag 10/12: God morgon världen! Hjärnan vaknade vid 06.00 och ville INTE somna om, så det var bara att skutta upp och duscha. När de andra två väl vaknade hade jag redan varit vaken o två timmar. Spännande!

Iag har vi varit historiska! Promenerade från vårt hotell vid Waterloo station ner till Big Ben, gick förbi Margaret Church och House of Parlament, ner till Churchill War Rooms. Ett museum där man får se Winston Churchill (premiärminister i England under andra världskriget) tillhåll under jord. Massa olika rum där han och hans kollegor höll till under kriget. Jag tröttnade efter en stund, men är väldigt glad över att jag sett det. Krig och varför det uppstod är viktigt att veta, vi vill ju för allt i världen undvika att det blir sådär igen.

På kvällen mötte vi upp Hansi Inger och Alice och gick till Jamie Olivers italienska restaurang där vi bokat bord för 12 (!). Maten var god men servicen usel. Kyparen glömde av oss hela tiden, helt omöjligt att få någons uppmärksamhet om man ville beställa. Så overall var man väl kanske inte supernöjd, även fast maten smakade riktigt bra.

---
Söndag 11/12
Shoppingdax! Efter promenad bort till tower bridge, korsat denna, in igen souvenirbutik och promenad till st Pauls cathedral tog vi en fika på Starbucks. Skulle egentligen gått till en pub med anor från 1600 talet men den var stängd. Konstigt, för det stod "open daily" på utsidan. Dubbelmoral... jag köpte en Gingerbread latte som smakade .... sött. Väldigt sött. Men ska det va så ska det va, som dom säger!

Efter fikan tog vi bussen till hotellet där jag bytte om till Status-stassen och kletade på lite mejk. Dags att styra kosan mot Oxford Street och shopping! Blev lite julklappar och lite smågrejer till mig. Men annars inte jättemycket. Var på Ullared för några veckor sen och stillade shoppingbegäret en aning. Nog tur det. 😉

Mötte upp Hansi på O2 arena. Åt middag på en thaibuffe (herre gud vad mycket god mat!! Och en jävla efterrättsbuffe som grädde på moset. Gick nog upp tre kilo. Minst! 😂) jag och Nina försökte förgäves äta upp de 15 pund som buffén kostade. Det gick nog sådär tror jag. Men vi gjorde ett gott försök!

STATUS dags!!! Jag trodde vi hade rätt bra biljetter men tji fick jag. Längst upp på läktaren. Till vänster på sidan om scenen. Sådär halvbra... suck. Man hörde OK men såg inte jättemycket. Vi försökte se om vi kunde flytta ner en bit men fick en sträng vakt på halsen. Aldrig sett så arga ögon innan. Haha! Väldigt strängt allmänt på O2. Men bra. Kändes uppstyrt och välorganiserat. Säkerheten är ju skyhög exempelvis. Fick lämna i från oss telefon och plånbok för scanning. Väskor tittades igenom. Marie hade sin plånbok med sig genom säkerhetsbågen och blev visiterad. Som på flygplatsen typ. Kaos!

Konserten var OK. Varken mer eller mindre. Kände inte stämningen riktigt när vi satt som vi gjorde. Men man kunde höra publiken skråla. Häftigt! Annars samma upplägg som vanligt när sQ spelar. Börja med Caroline, avsluta med Bye Bye Johnny. Säkra kort.
Overall så är det roligare att stå och trängas längst fram som vi gjorde i Göteborg och Stockholm... även fast man får vänta flera timmar innan och sådär. Haha!

Last night of the electrics är över. Sorgligt. Men någon gång var det dags. Om inte -84 så nu. En of the road!

London calling!

Då har jag för 4e gången landat på brittisk mark. Härligt att vara tillbaka igen, tycker mycket om London!

Lyfte vid 07.25 i morse, tre familjemedlemmar missade flyget och fick ta nästa flyg via Bryssel... ! Herre gud. Snurrig dag... vi landade i Londons innerstad vid runt kl 12 och på eftermiddagen nu har vi utforskat War Imperial Museum. Intressant men jävla tragiskt på många sätt och vis. Jag menar det har hänt så mycket skit i världen, förintelsen exempelvis. Och det finns fortfarande dels människor som förnekar att det skedde alls, men också människor som rakryggat röstar på uttalat nazistiska partier idag. 2016. Helt sjukt.. det skrämmer mig faktiskt...

I skrivandets stund har vi tagit en paus på hotellet. Tror säkert vi kommer trivas, jag delar rum med Mathias och Nina. Trångt men mysigt! Nu skall vi tydligen iväg ut igen en stund. London Eye pratades det om! Spännande.

//H

Onsdag 7/12

Hej igen. Idag var det alltså onsdag den 7 december. Andra veckan i julmånaden. Börjar få lite julkänslor men bara lite grann och sporadiskt. Svårt att tänka sig att det är juletid när regnet smattrar mot fönstret. Kan visserligen inte påstå att jag föredrar snön Heller, å andra sidan. Kallt och blött som smälter på dagen och fryser till blankis om natten. Tur man har vinterdäck på bilen...

På fredag åker hela familjen till London för andra året i rad. Jag, mamma, pappa, Markus, Mathias och min mosters familj skall bo i staden med stort S fredag-måndag. Hotellet ligger i Paddington om jag inte minns helt fel. Fast det gjorde jag nog. Rätt centralt var det i alla fall. Väl i London är det lite shopping, Status Quo konsert och museèspotting som gäller. Och hotellfrukost. Icke att förglömma!

-----

Oj, då var det visst torsdag morgon och sista arbetsdagen för den här veckan! Glömde av att publicera i går så kladdar lite till.

I går kväll var jag på stallmöte i nya stallet. Det kändes lite jobbigt att sätta sig och köra 2 h i världens monsterrusning efter jobbet och 1.5 h hem efteråt men när man fick träffat hästen en stund kändes det bättre. Tror han har det rätt bra, han kände igen min röst när jag kom och gick med på att gosas en stund. Men sen var jag  inte intressant längre och han skrittade iväg bortåt kompisen Athos. Känns bra i mammahjärtat att det fungerar så bra❤

I morgon kommer Madde och hämtar mig och Mathias vid 5. Jäääävla tidigt, stackars Madde... hehe.

En liten uppdatering

God morgon. Var ett bra tag sedan jag uppdaterade här. Det är spännande att gå tillbaka och se vad man gjort under dagarna så jag funderar på att börja uppdatera igen. Kommer väl hålla i två dagar som vanligt men då har jag i alla fall haft roligt på vägen. :)

Just nu sitter jag hos Mattes bror Daniel och äter frukost; bättre sent än aldrig. Matte och hans två äldsta bröder är utanför och byter till vinterdäck på deras bilar. Jag satsar på att sitta kvar här och sörpla på mitt kaffe så jag slipper hjälpa till. Hehe. Ikväll skall jag äta middag med Madde och gubben skall på julbord med jobbet. Vet inte vart vi skall äta riktigt, Madde nämnde El Corazon på avenyn men det såg ut att vara fullbokat. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är lördag och löning...

På tal om löning så bytte jag arbetstider och jobb förrförra veckan. Från 2 skift och kvalitet till dagtid med flex och maskiner. Jobbar numera på Kluster 60 i karossfabriken som linemekaniker. Spännande! Även om avdelningen fortfarande är i projektstadie. Kul att få vara med från början. Tror jag kommer lära mig så himla mycket på det här, även om det är lite läskigt att plötsligt få ansvar för en lines leverans. Tur man har UH teknikerna till hjälp. :)

6/1 Uteritt

Jag har nyss fått tillbaka känseln i mina lår. Jag skämtar inte när jag säger att det på riktigt kändes som att jag förfrusit dom under uteritten med Kalle och pappa förut. Det trots att jag hade dubbla par byxor, ett par leggings och mjukisbyxor, men det hjälpte fasen inte alltså. Fötterna och händerna klarade sig, men öronen och näsan har nog nästan sett sin egen existens i revy tror jag haha. Kalle fick ha sitt supervarma skrittäcke i ull från Charlies Häst&Hund i dag. Passar honom riktigt bra, och snyggt är det också. Solen sken och himlen var klarblå. Vi var ute i runt en timme. 

Lite sidvärts, ryggningar och slutor skapade en frustande, mjukare häst som var riktigt trevlig tillslut. Marken var rätt hård, det har ju varit minusgrader ett par dagar nu, så det blev mest skritt med några få travinslag. Viktigaste var ju ändå att vi kom ut och fick rört på oss - alla tre. :) 

Ett klyschigt inlägg

Nytt år, nya möjligheter. Jävla klyschigt det där, men det skall väl sägas enligt någon slags naturlag. Nya möjligheter, nya problem, nya sätt att lösa problemen på. Förbättringspotential helt enkelt. Spännande på många sätt men också fruktansvärt läskigt - på många plan. Ett helt år, 365 dagar, där allt kan gå åt helvete -eller 12 månader där man lättsamt får glida fram på rosa små fluffiga moln. Låt oss hoppas på det sistnämnda, även om de flesta med någon slags verklighetsuppfattning inser att det antagligen kommer födas fram någon slags häxbrygd av alla möjliga känslor. Som det brukar vara med andra ord.

2015 var verkligen det - ett känslornas år. Jag har gått igenom mer på det här året än vad jag någonsin gjort. Åtminstone känns det så just nu. Peter Lemarc snurrar i bakhuvudet; "det man bränt kommer aldrig åter". På ett sätt är det bra, eftersom man då måste bygga sig något nytt. Starta från början, ta reda på vart hjärtat vill bo för att sedan kärleksfullt inreda sin egen mentala lägenhet. Flytta runt ett par gånger, upptäcka att den där fyrarummaren på elfte våningen utan hiss var billig, jävla läcker men rätt otymplig. Tänk att bära upp alla minnen, erfarenheter och hjärtesorger för alla de trapporna varje dag! Man skulle tillslut inte orka ta sig upp och när man väl gjorde det skulle den där fyrarummaren eka tom. Man lade alla sina besparingar på en omöblerad lägenhet, kala väggar och ett kallt, repat trägolv som får dig att inte känna dig som hemma, inte välkommen. Som att lägenheten inte alls ville bli bebodd från första början. Det är rörigt det där, jag vet. Det enda receptet tycks vara att slå upp "Bostad" i GT och leta ny lägenhet. Vem vet, någon gång kanske man till och med hittar sin drömvilla. 

I slutändan tror jag det viktigaste år, även fast man vet att det knappast lär bli ett lätt år rakt igenom, att våga hoppas, våga tro. Så länge hjärtat vill spelar det ingen roll att hjärnan tvekar. "Kör, bara kör", det lär knappast bli det sista misstaget du gör i ditt liv, det sista snedsteget du tar. Det behöver inte ens bli ett snedsteg - det vet man ju inte fören efteråt. :)

Nytt år, nya möjligheter baby!