Alla har nog någon gång den där känslan. Frågan varför alla andra presterar bättre, hur alla andra orkar mer och får bättre resultat. Då får man kanske försöka sluta jämföra sig med alla andra, vilket är fan så lättare sagt än gjort. Man får se de små framgångarna i dess rätta ljus, precis som jag gjorde idag.
I Dag har jag joggat mitt livs första kilometer! Det trodde jag aldrig jag skulle orka, och det krävdes mycket peppning för att jag skulle orka ta mig runt. Vi hade nämligen Friidrott i skolan idag; längdhopp, kula, 100 meter samt 1000 meter. Jag förbannade mitt leverne innan vi ens börjat, och målade naturligtvis fan på väggen. (Så typiskt mig.) MEN efter ett varv á 400 m var det ett och ett halvt varv kvar. Jag kände hur det brände i benen, jag har verkligen dålig kondis. Då springer min älskade syssling upp som en räddande ängel bredvid mig och peppar mig till tusen. "Jag får inte stanna, tänk att jag skall rädda någon. LIV OCH DÖD Hanne!" Det är nästan läskigt vad en spark i rumpan kan göra underverk!
Så kontentan av texten var egentligen att berätta; ALLT GÅR OM MAN VILL OCH GER SIG DEN PÅ DET. Det kommer att komma upp -och nedgångar, men kämpa! Glöm inte bort att du är underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar