En liten uppdatering

God morgon. Var ett bra tag sedan jag uppdaterade här. Det är spännande att gå tillbaka och se vad man gjort under dagarna så jag funderar på att börja uppdatera igen. Kommer väl hålla i två dagar som vanligt men då har jag i alla fall haft roligt på vägen. :)

Just nu sitter jag hos Mattes bror Daniel och äter frukost; bättre sent än aldrig. Matte och hans två äldsta bröder är utanför och byter till vinterdäck på deras bilar. Jag satsar på att sitta kvar här och sörpla på mitt kaffe så jag slipper hjälpa till. Hehe. Ikväll skall jag äta middag med Madde och gubben skall på julbord med jobbet. Vet inte vart vi skall äta riktigt, Madde nämnde El Corazon på avenyn men det såg ut att vara fullbokat. Kanske inte så konstigt med tanke på att det är lördag och löning...

På tal om löning så bytte jag arbetstider och jobb förrförra veckan. Från 2 skift och kvalitet till dagtid med flex och maskiner. Jobbar numera på Kluster 60 i karossfabriken som linemekaniker. Spännande! Även om avdelningen fortfarande är i projektstadie. Kul att få vara med från början. Tror jag kommer lära mig så himla mycket på det här, även om det är lite läskigt att plötsligt få ansvar för en lines leverans. Tur man har UH teknikerna till hjälp. :)

6/1 Uteritt

Jag har nyss fått tillbaka känseln i mina lår. Jag skämtar inte när jag säger att det på riktigt kändes som att jag förfrusit dom under uteritten med Kalle och pappa förut. Det trots att jag hade dubbla par byxor, ett par leggings och mjukisbyxor, men det hjälpte fasen inte alltså. Fötterna och händerna klarade sig, men öronen och näsan har nog nästan sett sin egen existens i revy tror jag haha. Kalle fick ha sitt supervarma skrittäcke i ull från Charlies Häst&Hund i dag. Passar honom riktigt bra, och snyggt är det också. Solen sken och himlen var klarblå. Vi var ute i runt en timme. 

Lite sidvärts, ryggningar och slutor skapade en frustande, mjukare häst som var riktigt trevlig tillslut. Marken var rätt hård, det har ju varit minusgrader ett par dagar nu, så det blev mest skritt med några få travinslag. Viktigaste var ju ändå att vi kom ut och fick rört på oss - alla tre. :) 

Ett klyschigt inlägg

Nytt år, nya möjligheter. Jävla klyschigt det där, men det skall väl sägas enligt någon slags naturlag. Nya möjligheter, nya problem, nya sätt att lösa problemen på. Förbättringspotential helt enkelt. Spännande på många sätt men också fruktansvärt läskigt - på många plan. Ett helt år, 365 dagar, där allt kan gå åt helvete -eller 12 månader där man lättsamt får glida fram på rosa små fluffiga moln. Låt oss hoppas på det sistnämnda, även om de flesta med någon slags verklighetsuppfattning inser att det antagligen kommer födas fram någon slags häxbrygd av alla möjliga känslor. Som det brukar vara med andra ord.

2015 var verkligen det - ett känslornas år. Jag har gått igenom mer på det här året än vad jag någonsin gjort. Åtminstone känns det så just nu. Peter Lemarc snurrar i bakhuvudet; "det man bränt kommer aldrig åter". På ett sätt är det bra, eftersom man då måste bygga sig något nytt. Starta från början, ta reda på vart hjärtat vill bo för att sedan kärleksfullt inreda sin egen mentala lägenhet. Flytta runt ett par gånger, upptäcka att den där fyrarummaren på elfte våningen utan hiss var billig, jävla läcker men rätt otymplig. Tänk att bära upp alla minnen, erfarenheter och hjärtesorger för alla de trapporna varje dag! Man skulle tillslut inte orka ta sig upp och när man väl gjorde det skulle den där fyrarummaren eka tom. Man lade alla sina besparingar på en omöblerad lägenhet, kala väggar och ett kallt, repat trägolv som får dig att inte känna dig som hemma, inte välkommen. Som att lägenheten inte alls ville bli bebodd från första början. Det är rörigt det där, jag vet. Det enda receptet tycks vara att slå upp "Bostad" i GT och leta ny lägenhet. Vem vet, någon gång kanske man till och med hittar sin drömvilla. 

I slutändan tror jag det viktigaste år, även fast man vet att det knappast lär bli ett lätt år rakt igenom, att våga hoppas, våga tro. Så länge hjärtat vill spelar det ingen roll att hjärnan tvekar. "Kör, bara kör", det lär knappast bli det sista misstaget du gör i ditt liv, det sista snedsteget du tar. Det behöver inte ens bli ett snedsteg - det vet man ju inte fören efteråt. :)

Nytt år, nya möjligheter baby! 

Jorden runt på 6 steg

Sitter i detta nu och ser igenom de avsnitt jag missat av Filip och Fredriks nya program "jorden runt på 6 steg" där de försöker bevisa devisen om att alla känner alla genom 6 vänskapssteg. En 92 årig grönsaksodlare i från en liten bergsby i Nepal känner någon - som känner någon osv som senare skall leda till en bestämd kändis - i det här fallet stjärnkocken Gordon Ramsay. 

En liten, liten fjäril av lust, vilja, nyfikenhet fladdrar i mig som vill ut. Som vill iväg, ut i världen. Bara något så geografiskt nära som att utforska en ny svensk stad, åka norrut. Sätta sig med sin allra bästa vän i en bil och åka. Inte veta vart man hamnar, sova i bilen och äta Bullens Pilsnerkorv på någon motorväg någonstans.

"En dag ska jag rycka upp ankaret
som håller detta skepp i sin hamn,
Bara släppa taget, driva med vågorna
Dit ingen känner mitt namn"

Jag säger inte att jag trampat färdigt vägarna i den stad jag lever i. Jag har nyss fått ett fast jobb, snart kan jag köpa egen lägenhet. Det är liksom nte riktigt läge att lämna Göteborg bakom sig, ingen bra tidpunkt. Undrar om den någonsin kommer, den där tidpunkten. Kanske kan jag bli någon slags mental backpacker på deltid? Är det ett yrke? Mental backpacker. Borde vara det. Likväl som en del borde tituleras "Drömmare". Kanske det jag borde bli. Drömmare... Gessle-varning på det där.

 Vardagarna kom och dom gick - inte visste jag att det var livet. 

Tonight my heart's on the loose

Idag har jag varit en sväng hos Tandläkaren. Ingen större ko på isen, det känns skönt att kunna bocka av den mer eller mindre obekväma vistelsen och vänta ytterligare 18 månader för att få komma tillbaka. Köpte med mig en sallad hem och drack kaffe. Om dryga 90 minuter sätter jag mig i bilen och drar till jobbet. Känner att jag inte riktigt vill, har känt mig småförkyld i två veckor nu. Vaknade och kände mig helt nedslagen. Spännande, får väl se om kroppen bestämmer sig för att lägga av eller inte. Kan ju hoppas att den väntar tills helgen i alla fall. Nice guys finish last. 

Helgen som gick var i alla fall helt underbar. Fredag kväll var jag med mitt nördgäng på Arena 29 där vi planerade inför höstens stora galej; WonderLANd - ett lan för alla spelintresserade ungdomar från 16 år och uppåt. Kom hem för sent som vanligt till ett tomt hus. Resterande 3/4 av familjen var på annat håll. Skönt men ... tomt. Ovanligt. Lördag förmiddag red jag lektion för Jenny F på Kalle. Vi bröt ner Skänkelvikning och gick igenom övningen steg för steg. Behövde verkligen lite basic-träning eftersom jag tappat fruktansvärt mycket det senaste. Rider ju inte lektion kontinuerligt längre. Lite tråkigt, man glömmer snabbt.

Runt klockan 8 ringde Madde på dörren. Vi gjorde oss i ordning tillsammans och drog sedan in till stan med vår favorit Jonathan (vi har känt varandra i 15 år i år. Jisses, time flies). Satte oss på vårt stammisställe Bishops Arms och ölade, tjötade och bara var. Underbartt!

Cheer Up - We're almost alive

The end is in sight - we're almost alive.

Det våras för dinosaurierna, kära du. Trots att vi går mot en mörkare årstid och kortare dagar våras det. Allt blir lite ljusare, lite mer klart. Jag hade slutat att känna, inte vågat stanna och se världen för den den är. Jag förväntar mig bara att livet har en dålig framåtbjudning, skänklar för livet utan att förstå. Inser inte att det blir lättare att utföra uppgiften om jag sänker hastigheten, låter världen komma till Mig istället för att ständigt vara på ständig livsjakt. Stanna. Andas.

För ungefär ett år sedan hade jag precis börjat tredje ring på gymnasiet. Hela vår årskurs åkte över natten till Stockholm. Strosade längs de pittoreska gatorna i gamla stan, gick på Dramaten, var på riksbanken och njöt i solskenet. Stockholm är vackert, det vilar en speciell aura i de gamla kvarteren. Vi bodde på vandrarhemmet af Chapman och hälften av klassen lade sig dunderkalas efter en pubrunda. Hur orkade dom? Jag somnade som en stock efter två alvedon och en begynnande öroninflammation. Those were the days, det är sådana saker man kommer att minnas den dagen man sitter där och reflekterar över sitt liv och undrar vad fasiken man egentligen hann med. Undrar varför man bara sprang igenom livet utan att bromsa, utan att dra ett halsbloss av stunden - njuta lite. Landa lite. Andas lite.

It's funny how time flies

Ännu en sommar har passerat, en ny höst är på ingång. Bladen kommer falla ner och bli en brun, halkig sörja på marken. Gräset blir gult, man fryser på morgonen och kanske, kanske kommer solen fram en liten stund på eftermiddagen. Tiden förändras - och vi med den. Det här året har verkligen varit ett år i förändringens tecken. Många kapitel som avslutats -men även många nya kapitel som börjat ta form. En del ligger fortfarande och gror, väntar på att skrivas. Många av dom kommer sluta lyckligt, andra inte. Spännande!

Den allra största förändringen som skett det senaste året är att jag slutat gymnasiet. 10 Juni tog jag studenten med pompa och ståt! Vi hade sån tur med vädret, sprang ut i solsken och kunde grilla ute med vänner och släkt på kvällen innan det var dags för studentfest på Valand. Ärligt talat tror jag att det var den roligaste utgången någonsin, det var en sån härlig känsla att känna alla. Bara kunna vara sig själv - dance the night away! 

Dagen efter blev jag inte bara bakis (vilket i ärlighetens namn var väntat) men också fruktansvärt vrål-förkyld. Låg helt utslagen torsdag-söndag och på Måndagen började jag jobba. Tror jag behövde de dagarna jag låg hemma för att ta igen sömn, hinna slappna av. Har inte planerat att läsa vidare, jag kommer jobba ett par år. Sedan får vi se vad som händer. En del milstolpar vilar ju någonstans där i bakgrunden, små mål som man gärna vill uppnå. En egen lägenhet, träffa någon, resa, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba...

Life is what happens when you're busy making other plans
-John Lennon

Sömn, jag och korvgryta

Dagen har gått fort idag, vilket är både bra och dåligt. Bra eftersom skoldagen flög förbi (började 13:10 slutade 16:30) och dåligt eftersom jag snart måste gå och lägga mig. Jag och Sömn måste klicka, en halvdan relation fungerar inte oss i mellan. Minst 7-8 timmar per dag spenderar vi ihop, Sömn och jag. 

Idag hade jag i alla fall Robotteknik som enda lektion. Gick bra, fick hjälp av en klasskompis att få ihop ett program. Satt kvar till klockan sex i skolan och pluggade Historia. Fick lämnat in en uppgift och börjat på en ny, så det känns bra. Pappa hämtade upp mig efter att han slutat jobbet och så åkte vi och handlade lite småsaker eftersom jag ville laga mat. Korvgryta blev det, med chorizo och falukorv. Mumma!  Tror dom andra tyckte om den också, hoppas det.

Idag har jag alltså inte haft Kalleman, han får vila idag. I går red jag lektion för Angelica (Kalles massör/alltiallo) och i morgon rider Jessica lektion i Dressyr 5. På Onsdag hoppar jag och på Torsdag rider jag lektion i Dressyrspecialen. Många träningar där. :-) På fredag tror jag han skall slippa att ha någon på ryggen, så vi kommer nog köra markträning och bus. Det är viktigt det också, speciellt för kommunikationen mellan häst och ryttare. 

Spara eller slösa?

Har tagit en skön dusch, håret är rent och fräscht. Tända ljus och en kopp te! Låter väl maaagiskt? Om det inte vore för att mitt rum är kaos, kan knappt se golvet. Dessutom borde jag snart gå och lägga mig och jag har inte okar plugga i kväll -som jag borde. Inte fullt lika glamoröst kan man väl tycka...

Har sett en del avsnitt av Lyxfällan det senaste. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag kollar eftersom varje avsnitt är precis lika dant. Alltid blankolån - alltid sälja av saker - alltid ett gott slut. Det sporrar mig lite att absolut inte hamna i samma fälla själv, att knipa igen ännu lite mer och hålla koll på kontoutdragen på kortet. Tänka två gånger innan jag köper något, spara - spara - spara!  

Jag är rätt bra på att köpa småsaker, unna mig utemat. Jag köper sällan större saker (väldigt lite) och har alltid kvar pengar på kontot efter månadens slut. Men det går alltid att bli bättre! 

Höstlov? Tusan heller!

God dagens! Eller godkväll kanske, klockan har ju passerat åtta..

Nu är det NOVEMBER, visst har det ändå gått väldigt fort det här året? Det känns som om tiden bara går fortare och fortare, och "de som vet" säger att tiden går ÄNNU fortare när man blir äldre. Läskigt! Vem vet, snart kanske tiden går så fort så den går baklänges...

Så ... what's new? Inte fruktansvärt mycket. Kalle går på bra, han är i princip back on track igen efter hältan. Börjat klickerträna honom dessutom, bra komplement till ridning och tömkörning. Han verkar gilla det och han är väldigt lättlärd! Tog en och en halv gång att "klicka in honom" som man säger.  30 klick och 30 godisbitar senare hade han fattat vinken. Duktig häst!

I tisdags förra veckan var jag och Matilda (http://matildaovdahl.devote.se/) ute och åt middag i höstrusket. Moon Thai landade vi på (ligger på avenyn). En drink innan maten, varmrätt och vin - till och med efterrätt orkade vi med innan vi styrde kosan hemåt. GTG-are har ju som bekant inget höstlov så jag fick passa mig lite för att kunna orka upp till onsdagens skoldag. Hur som haver var det en underbar kväll och jag hade jätteroligt!

Onsdag kväll var jag och mamma på "Balansekonomi" där Charlie Söderberg (känd från bland annat Lyxfällan) föreläste om "hur man gör sitt liv rikare" genom att tänka mindre -göra mer och faktiskt våga satsa. För att riktigt förstå bör man gå på föreläsningen själv, för det var en superkick i arslet och en riktig motivationshöjare!

En bioupplevelse har jag också hunnit med den här veckan. Jag och M var och såg "Equalizer" på Bergakungen i går. Den var faktiskt helt okej, fast hälften av filmen var rena våldsscener och de kollar jag ändå inte på men det jag såg var bra! Action skall väl vara överdrivet antar jag. På något sätt blir filmen lite enklare att smälta om det är en actionfilm och inte en thriller. En thriller är mer verklighetstrogen.

Somsagt nu är det NOVEMBER och i morgon är det måndag. Dags att gå och lägga sig för att i morgon vakna upp till en ny, härlig vecka!

Den perfekta ytan

Har ingen lektion nu på förmiddagen utan jag börjar strax efter ett idag. Har därför lagat lite mat som jag tänkte äta strax innan jag åker, resten blir till matlådor. Läser lite bloggar, fördriver tiden medan maten går klart i ugnen. Det är underligt hur alla verkar leva sådana glamorösa liv. Bilder på en "god nyttig frulle en måndagsmorgon", felfria klädval, bilder på hantlar och en satans massa kvarg. Sedan ännu en matbild, något klyschigt citat och vi har rott hem segern. 

Det är väl inget fel i det. Härligt att ni verkar ha det så bra (eller åtminstone vill att jag skall tro ni har det bra) och bloggen i sig blir till ett utlopp för "den andra sidan" av den grådaskiga, regniga höstvardagen. Det ÄR mycket roligare att läsa om din kvarg med bär på än dina vardagliga suckar över hur livet aldrig kommer med några överraskningar. Kvargen och det hutlöst överanvända citatet du nyss lade upp lyser upp även min måndagsmorgon. Trots detta känns det så tomt, varför?

Media, internet och bloggarna, ger oss en skev verklighetsuppfattning. Hur mycket du än vill så kommer du alltid sakna något, alltid sträva efter saker du inte har. Vilja leva bättre, nyttigare, glamorösare, bli social, äta den där nyttiga kvargfrullen varenda jäkla morgon. Träna, bli bekräftad, gå ut och dricka, bli nykter (hör i hop med träningen), vara med dina föräldrar, flytta hemifrån och lära dig hur man snyggast kletar på flest lager smink som man sen matchar med skor och kläder i rätt nyans av beige.

Hur mycket vi än strävar efter att bli någon vi aldrig kommer att bli, så lär vi aldrig bli mycket lyckligare. Kanske för stunden och matbilden du lade upp på den kolhydratsfria, fettsnåla avokadoröran såg ju faktiskt rätt god ut.
Summa summarum?  Läs bloggarna, njut av matbilderna och köp kvarg. Posta det bara inte på din egen blogg och läs allt du kommer över med en nypa salt. Jag slår vad om att de flesta som ser ack så glamorösa ut på nätet lever ett nästan identiskt Svenssonliv precis som ditt.

Det handlar bara om hur vi vill att andra skall uppfatta oss. 

God dagens!

En ny vecka har gått. Det märks verkligen att hösten gjort sitt intrång nu, löven är gula och röda, regnet i hållande och temperaturen kallare. Tråkigt kan tyckas men snart kommer snön och då blir allt mycket mysigare! (Tills den smälter och det blir slask förstås. Aldrig blir man nöjd.)

Väntar på att potatisen skall koka klart och laxen skall bli färdig. I dag äter vi lax med potatis, kokta morötter/broccoli och romsås. Nom nom! Jättegott tycker båda. I kväll skall jag verkligen inte göra något speciellt. Var i stallet fredag/lördag och red. Skrev även klart två skoluppgifter nu i helgen så jag är nöjd. Jag har fått mycket gjort!

I morgon är det Måndag och jag har Kalle. Annars 'är det inga speciella saker som sker under veckan, utan det är i helgen det smäller!! Då är det WonderLANd, Delta Gamers (förening där jag sitter i styrelsen, don't ask) anordnar ett superlan med 100 personer inkluderade på Arena 29 i Majorna. Jag skall nog inte spela (haha) men har med datorn i alla fall. Kanske kan plugga lite eller pyssla med bilder.

En helt orelevant (men dösnygg) bild på Billie Joe Armstrong i Green Day får signera det här inlägget!

ZzZZzzöndag

Söndag, det är dagen som kommer efter Lördag och före Måndag. Den är sådär halvbra med andra ord. Bra eftersom det fortfarande är helg, dålig eftersom helgen snart är slut. Allt man gör går in i en sådandär halvbra-bubbla. All eufori blir lite mindre euforisk. 

I går var det fest! Alleby Ridklubb firade 40 år med pompa och ståt; god mat och dryck, härliga människor och en något dragen blond 18-åring (det var inte jag alltså, var spiknykter hehe). Tjötade ända fram till morgontimmarna, åt donken och däckade sedan hemma runt klockan fem i morse. Bra kväll, bra kväll!
Uno Svenningsson var kvällens hemliga gäst och jag blev superlycklig! Älskar honom och hans underbara texter, kunde de flesta av låtarna han spelade mer eller mindre utantill. Hoppas de andra uppskattade honom lika mycket som jag, för han är värd att bli uppskattad!

Idag har jag inte gjort många knop. Gjort ett halvdant försök till att "laga mat" (någon slags fryst, färdiglagad wook som man bara värmer) och sovit. That's basically it. Morgondagen blir nog förhoppningsvis lite mer effektiv. :-)

Regn, rusk och ridpass

Helg, helg, helg, helg, helg, helg, helg, helg, helg!!
Idag är (var) det fredag, och fysik på morgonen = stallet!! Red Kalle en timme innan lunchen idag, var där vid halv nio ungefär. Dressyr och lite markarbete. Blev superfin i traven, trampade på fint. Lite seg i skritten och räjser i galoppen, hihi. Bra framåtbjudning på bommarna också. Summa sumarum: duktig häst och svettig Hanne!

Slutade vid tre och åkte hem för att laga lite mat. Fläskkarré med potatisklyftor och bearnaisesås (på påse dock, skäms!). Mätta och belåtna styr vi strax kosan mot sängen. Ena hälften av den lilla familjen Ingvarsson/Hansen jobbar övertid i morgon. Vilken tur att det inte är jag!

(Kalle är en väldigt tacksam häst. Skulle plocka in bommarna och mocka manegen. Ställde helt sonika K i mitten av manegen. Kan meddela att han står still. Inte mycket bus där inte..)

Ränderna går aldrig ur

Kände mig verkligen inte fräsch i morse när jag vaknade. Hade svårt att somna i natt, ont i nacken och huvudet och var nog fortfarande uppe i varv sedan Scanautomatic. (Var utställare för min skola på en industrimässa i går, mycket ljud, rörelse, konstant "surr"...) så idag strejkade jag faktiskt. Lite besviken över mig själv, jag och stress är kanske inte så bra vänner alltid.

Den här veckan har vart hemsk.. :( Är väl kanske bra på att sätta mig i sådana sitiuationer med, kanske. Vill gärna göra ALLT vara ÖVERALLT och hjälpa ALLA. Helst på en och samma gång. Bra egenskap ibland, men oftast mindre bra. Fast jag har ju fått gjort mycket, förståss. Var på Ullared i måndags (superkul!!) och var hos Kalle på kvällen. Scanautomatic-mässan hela tisdagen och jobb-möte på Aeroseum på tisdagen. Skola och engelskaredovisning till halv fem i går och scanautomatic på kvällen. Händelsefylld vecka! Har ätit dåligt i veckan också, inte bra... Så...Vad händer resten av veckan då?

Torsdag (idag): Ridlektion kl 20.00, borde rida Kalle innan.
Fredag: Rida Kalle på morgonen innan skolan, laga mat
Lördag: Rida Kalle, pappa lånar Ada. Fest på kvällen.
Söndag: Absolut ingenting. (eller jo, plugga. sssschhh!)

Lördag

Nu var det länge sedan jag skrev något! Jag har velat men det har bara inte blivit av. Tråkigt egentligen, jag tycker ju om att kunna se tillbaka på de "små" sakerna i vardagen. 

Kalle är i princip i full gång igen i skritt trav och galopp. Har inte börjat hoppas än, dock. Det kommer nog snart. Skolan flyter på. Mycket att göra dock, känner mig lite stressad. Ser fram emot praktikperioden efter jul, trots att man har en Praktik-rapport att skriva och förhoppningsvis mycket att göra på arbetsplatsen så är det avslappnande att göra något annorlunda. Trots att jag slet som en hel hjord som grönis på sommarjobbet (Upp klockan fyra, bussen halv sex, stämpla in och byta om. Lyfta plåt, ladda plåt, LÄRA SIG framför allt. Gick ner två kilo på fyra veckor) så var det ändå lite som en semester. Det var något annat än skolan och man behövde inte "ta med sig jobbet hem". Efter 15:24 slutade jag tänka. Skönt!

Nu på förmiddagen skall jag till stallet och rida K. Funderar på att fråga papput om han vill gå med mig ut som förra gången. Det är roligt att ha pappa med, vi umgås ju aldrig annars det är bara i stallet. Qualitytime! Kul att ha någon att prata med också, och K älskar pappa!

I eftermiddag Måste Måste Måste jag plugga, oavsett om jag vill eller inte. Mängder av uppgifter och ett par redovisningar coming up nästa vecka och veckan därpå. På måndag åker jag dessutom till Ullared och jag vill ha allt klart så långt det går för att slippa sitta på tisdag efter skolan. Bra va?
En gaaaaamal sensommarbild! Från 2011 tror jag.

Vardagslyx är...

...lång sovmorgon måndag morgon
...äta lunch med världens bästa mamma i stan
...dricka kaffe och äta muffins i solen
...smita in på H&M och köpa något man egentligen inte behöver
...busa med min fina häst i paddocken

Summerar min Måndag rätt så bra tycker jag! Idag har jag bara gjort lattjogrejer, nästan i allafall. Köpte ett linne och två fina armband på H&M innan jag sprang till bussen vid Centralen. Började halv ett idag, och jag har sovmorgon i morgon också. Lyyyxigt! :-)

Släppte Kalle i paddocken ikväll. Lät han busa av sig med lite krumpsprång o rejs på långsidorna. Han tycker om det, det syns på honom. Buse!

Söndag

Idag är det en hästlös dag! Jessica och Amanda har Kalleman.

Har verkligen sovit så sjukt dåligt inatt. Det har gubben också, tydligen. Kan inte påstå att jag sovit bra på hela helgen så sett. Lite dumt kanske, nästa vecka blir fartfylld! Hoppas jag sover bättre inatt i allafall.

Tja annars då? .. Inte så fasansfullt mycket. Jag och mamsen skall åka och hälsa på mormor på hennes vårdhem i Åsa. Hon ligger där i väntan på "tillbakasättning" av hennes knäled som hon opererade ut efter att ha haft väldigt, väldigt ont. Stackars mormor. Finaste mormor. ♥ Skall försöka hinna baka en sockerkaka innan vi åker. Typiskt att jag måste plugga .. hrm.. ;-)

Foto: Jessica

Hästmys och mat

Boeuf Bourguignonne ... hur fasen uttalar man det?

Jaja, det är det som och puttrar sedan en halvtimme - fyrtiominuter på spisen i allafall. Långkok is da shit! Lite nötkött, lite lök och morötter, rödvin och kryddor. Voila! Det luktar i alla fall gott hihi. :-)

Idag var både jag och Jessica och motionerade Kalle. Red över en timme i paddocken med fokus på rak häst samt öppnor. Kändes väl sådär faktiskt, jag har inte tänkt mycket alls på det faktum att han skjuter ut baken innan. När jag väl kom till den insikten blev allt väldigt mycket jobbigare hahaha.. Massage med liniment och en ordentlig ryktning med borste och skrapa innan vi red och lite stretching efteråt. Bra förmiddag! Fikade och åkte sedan hem.

Två hästar i en smäll

Igår var en bra dag! Robotteknik med programmering på förmiddagen och sedan svenska efter lunch. Åkte till stallet efter att jag slutat vid halv fem och gick sedan med Amanda och Kallesson ut. Vi håller på att rida in oss på nya "bettet", ett  Hackamore alltså bettlöst. Amanda red barbacka och vi var ute i ca 45 minuter. Skritt och trav, halter, ryggningar, lite sidvärtes och så där. Duktiga är dom!

Sedan var det dags för mig att rida i Dressyrspecialen. Fick Ivan den förskräcklige. Lite till åren och framtung så det tar en bra stund för honom att bli mjuk och fin. Igår kände jag något som jag inte brukar känna. Efter ca 45 minuter var det som att allt släppte. Den där härliga "jag har ingenting i händerna" känslan som Kalle brukar bjuda på infann sig även hos Ivan. Både i skritt, något steg här och där i galoppen och framförallt i traven. Vad maffig han blev plötsligt! Snygga Ivan.

Jag är faktiskt jättenöjd och jag tror han tycker det är skönt att bli genomriden.

Nedan: Amanda och Kalle i går!
http://ladyamandas.blogg.se/