www.coronaonslow.blogspot.com

fredag 14 oktober 2011

Time of our lives

Tänkte berätta lite kort om något som förändrade mitt liv märkbart. Och nej, det är faktiskt inte hästrelaterat den här gången!
För 4 år sedan började jag på Friskolan i Kärna. Ny skola, nya lärare, ny klass och nya klasskompisar. Jag var jätte nervös och ville egentligen inte riktigt att sommarlovet skulle sluta...
Jag fick klassen Vinga med mentor Jonas Ulveson tillsammans med 13 andra elever. Förväntade mig ingen sensation direkt men hade med mig ett par kompisar från min förra klass och vi var nog alla lite nervösa tror jag! 
Klassen visade sig vara underbar!
Första året var lite udda, Jonas var ... lite mer slarvig än vad min förra mentor varit men det är klart vi tycker om honom! Bättre mentor finns inte!
Andra terminen i 6an flyttade jag upp en klass till en 7a. Men jag insåg att jag trivdes bättre med min gamla klass så jag flyttade tillbaka igen vilket jag absolut Inte ångrar!
Under de här 4 åren har jag utvecklats mer som människa och individ än vad jag gjort under några andra år. Vi har åkt på klassresor, haft mååånga roliga lektioner och det är alltid någon som får oss att skratta dagligen!
London resan i Maj detta året är något jag kommer minnas hela livet, vi blev som en jättestor familj och det var väldigt tomt att sova ensam i sitt rum följande vecka efter att vi kommit hem!
Nu har vi bara 1 och en halv termin kvar tillsammans och jag vill inte riktigt att tiden skall ta slut, vill föralltid ha dessa underbara människor omkring mig vilket tyvärr är mer eller mindre omöjligt.
Men jag vill att Ni skall veta att Ni är älskade och Ni har satt spår i mitt hjärta för resten av livet!
Vinga - Pater Noster
Mentor Jonas
30 elever och 4 lärare äter lunch på en restaurang i London
Utanför Hyde Park Inn där vi bodde i London
Cabaré 2011 Ida och Ida i cabarélooks

-VINGOST
-"Lite bättre än alla andra"
-"Just nu är det många som försöker nå mig..."
-Fredagsdansen
-London
-Vidablick
-Vän(s)Terpartiet
 osv osv osv

1 kommentar:

  1. Håller med dig Hanne! Kände det samma när jag började på friskolan. En skillnad bara: Jag kände ingen...

    SvaraRadera